Snälla barnvagns mammor!

Först viljan bara påpeka att jag absolut inte tycker illa om barn, tvärt om! De är underbara!

Men snälla alla mammor! Det är inte bara ni som använder gångbanor och så vitt jag vet så har ert barns fordon minst 3 hjul och där för förmodar jag att de är flyttbara. Så snälla! Lär er att köra barnvagnar som vettigt folk, för fan! Det är inte bara ni som finns här ute i världen. Och jag tycker inte det är så j*vla kul att bli ut prejad i snö och smuts bara gör att ni skulle behöva ha skylten BRED LAST!

Tea out!


Usch och fy för kyla!

Kan det inte bli varmare snart?! Jag tänkte imorse när jag gick upp och såg solen stråla att jag skulle ta en lång promenad. Utomhustermometern visade +3 och strålande sol. Det är ju jätte härligt vår väder. Väl utanför porten fick jag en kyss av iskall blåst och solens stålar som såg så inbjudande ut inifrån värmde inte alls. Så det blev bara en mycket kvick runda till Ica och hem igen. Jag vill ha vår nu!

Nos vemos Tea


Så klart...

Igår när vi va på maxi och stor handlade hade de extra pris på semlor. 10:- styck men säljes i 2 pack. Mums tänkte jag, en semla skulle vara gott efter kvällsmaten. Går och tar en låda med två semlor. Tänker då efter en extra gång. Bäst att kolla så de inte innehåller någon modifierad stärkelse. Det var kört redan vid tanken. Va mycket skit de ska trycka i dem bara för att de ska klara av att se fräscha ut i några dagar. Troligtvis är det grädden som är boven för mig men det känns ändå så onödigt att innehållsförteckningen täcker nästan hela lådan. Varför ska ni ha så mycket skit i? Och så påstår ni att ni vakat själva! Aa, så in i helvete heller. Om man skulle skriva ut innehållsförteckningen på ett A4 skulle halva sidan gå åt. Usch säger jag bara. Jag skulle ju kunna baka själv men känns som ett så stort slöseri då jag bara ska göra en. Det är ju just av den här anledningen man köper. Men NEJ! Aldrig mer semla!


Ibland slår dörren bara igen...

 
Jag struntar i Svarta riddaren och den stilige prinsen. Ibland kan drömmar ta oss lite för långt bort från verkligheten. Tänk att allt är så mycket enklare och mer spännande i fantasins värld. Det är inte alls som i verkliga livet. Det har tagit mig några år att inse att skoltiden var en ganska bra tid. Du behövde inte veta allt och kunna allt. Du stog inte ensam, du hade alltid någon vid din sida. Jag har ju såklart mina nära och kära vid min sida men som med allt annat så finns det fortfarande saker som jag inte riktigt vill ta upp, inte vill prata om. Det är väl en osäkerhet. Jag vet inte. Kankse en sida som jag inte vill visa. Jag vet inte...?!
 
Det var enklare förr. Det är så annorlunda nu från då. Då hade man massor av vänner men pratade med allt om och nu har man inte många kvar. Vi har växt ifrån varandra, har inte mycket gemensamt längre (inte alls mycket faktiskt). Lyckligtvis bygger man ny vänskap, det är svårare men man får ge sig f*n på att det går. Det enda är att man får inte ge upp...
 
Nos vemos Tea
 
 
 
 

Tanken kom igår...

 
Vad konstigt det känns. Älsklinegn och jag har inte varit tillsammans så speciellt länge men ändå känns allt så naturlig. Varje dag bara flyter på. Vi har våra egna dagliga rutiner och de gemensamma.
 
Igår när vi gick och la oss låg vi och läste varsin bok. Tanken slog mig att vi har kommit till det stadiet med "OSS" att allt är så natuligt. Som att vi har gjort så varje kväll. Allt känns så bra och det finns inget inom mig som skulle villja ändra på hur vi har det nu. Man kan säga att det är nu som vi har börjat leva som "ETT". Förut har man ju tänkt lite mer på vad man själv vill och gör men nu känns allt det lite mindre betydande. Nu känns "VI" som den tyngre faktorn. Man säger (har jag hört) att när man varit tillsammans i 3 år det är då men har klurat ut och lärt känna sin partner (som det så fint heter) helt. Men jag känner redan nu av det naturliga i vårat förhållande. Vi har inte varit tillsammans i 3 år man börjar redan nu kompromissa, prata om framtiden och ha mer insikt i varandras jobb/aktiviteter. Förut nämde man bara när man skulle jobba och så puss hej så åkte vi åt varsitt håll och inget mer med det. Men nu känns det som att det vi båda gör influerar varandra. Det jag gör påverkar M och det M gör påverkar mig. Förut var det liksom bara ett stort OKEY och inget mer med det. Ses vi till helgen? Allt är bara så självklart och så naturligt. Börjar jag bli mer vuxen? Har jag kommit upp och klivit in i vuxenlivet? Vad har hänt med mig?
 
Nu när jag fått svar på mina frågor och vet svart på vitt att allt är okey så kan jag köra igång igen. Lite kul faktiskt att få höra att jag hade för bra värde på ett prov för att vara tjej. Men nu när jag vet kör jag igång igen. De dagar jag inte jobbar ska jag vara på gymet, de dagar jag jobbar och orkar ska jag va på gymmet innan och sen tänkte jag även börja köra pass. Har nämligen bestämmt mig att till min 23 års dag så ska jag vara som jag igen. Mina "gravid kilon" ska bort. Och nu när jag vet att allt är okey så ska jag köra gärnet. Har varit duktig och börjat redan nu med två pass den här veckan och då är det bara torsdag. Önska mig lycka till!!
 
Nu blir det ett avsnitt av Sabrina och sen iväg på möte och jobb.
 
Nos vemos Tea

Om jag skulle va en/ett ...... Så skulle jag vara...

 

Frukt: äpple
Snacks: salta pinnar
Färg: blå
Mysfaktor: levande ljus
Resmål: Egypten
Ett måste: filt
Sport: fotboll
Aktivitet: cykling
Tv program: svenska Hollywood fruar
Serie: the mentalist
Ost: grilloumi
Dryck: vatten
Absolut inte: spårvagns spår
Bil: Ford
Djur: Björn
Musik: spotify

Fortsättning följer...

Nos vemos Tea


You can not escape from the world if you reveal your hideaway

 
Nu när sommaren börjar ta slut, det är då man börjar tänka på nytt, i alla fall jag. Många av mina vänner börjar prata om höstdepressionen och att det är den som är på väg ner mot landningsbanan. Jag känner tvärt om. Det är nu jag får ork och känslan för en nystart. Inte bara för att jag har Egypten resan att se fram emot utan också för att luften ändras och man får energi på nytt.
 
Idag för ett år sen flyttade jag ihop med min älskling. Det är svårt att tro att det har gått ett år redan. Kanske beror på att vi på sätt och vis inte bor ihop 24-7. Jag som jobbar mellan 5-7 dagar veckan och älskling som jobbar ute på trakt. Vi som ofta jobbar om varandra. När han jobbar så är jag ledig och tvärt om. Tur att jag i alla fall har ledigt nästan varanan helg (dock har det system inte fungerat så bra) så vi kan ses och hitta på något tillsammans. Det är ganska svårt att planera något, får alltid preliminärboka och det kan ju vara skönt att slippa ibland.
 
Nu i helgen så skulle jag vara ledig men som sagt det är oftast preliminärt. Så det får bli bio på fredag, dock har filmen inte bestämts än, troligen nya Batman. Och söndagen blir bara mysdag. Kankse blir att tända några ljus, mysa ner sig i soffan och se någon av de nya filmerna vi köpt. Hoppas, hoppas, hoppas på mysvänder så man med samvetet kan slappna av och bara njuta av varandra... Love U
 
Nos vemos Tea
 

Förkylningsdepp...

 
Det här med att ha en sambo som jobbar på trakt är inte alltid som man kan tänka sig. Det har massor med fördelar och jag tycker inte det är dåligt på något vis men en sån här dag när man känner sig lite nere, saknar och önskar att han skulle vrida om nyckeln i låset vid 16.30 och kliva in genom dörren och bara vara hemma och mysa med mig. Eller att man kan  ringa och säga till sin älskade att man skulle vilja ha lite uppmuntrande glass till filmen om han kunde vara så gullig att köpa det innan han kommer hem.
 
Men nej, när man har en sambo som jobbar på trakt kan man inte ringa och be om det. Då får man helt enkelt bita ihop och ta sig ut på egen hand hur dåligt man än mår för att köpa sin glass. Och om orken inte finns då sitter man här och skriver om sitt dilemma. 
 
Och det jag mest vill komma fram till är att såna här dagar saknar jag honom ännu mera än vanligt då jag saknar honom mycket. Love U
 
Nos vemos Tea

Army of one


Varför ska det vara så svårt för andra att erkänna att de gjort fel?
Varför kan de inte se bortom sina misstag?
Vad händer med det som är efterskalvet?
Varför är det alltid så att det är andra som får städar upp?

Jag har funderat. Varifrån kommer rädslan för att det ska vara fel att prata med någon om allt som snurrar runt i dina tankar? Jag har delat med mig av mina tankar/funderinga/frustration till andra runt om mig och jag är ingen konstig person för det. Jag pratar med mina närmaste men också med psykologer och kurator. Det är faktiskt skönt att höra vad någon utomstående som inte har någon relation till diskutionen, vad han/hon tänker och tycker. De kan ställa motfrågor som ingen annan kan utifrån deras perspektiv. De kan vända och vrida på diskutionen och se utifrån alla vinklar. Oftast låser man sitt sinne på en vinkel och håller fast vid den. Då kan det vara skönt att prata med någon som har nyckel till alla vinklar och kan öppna dem och stänga dem som de vill.

Jag förstår inte vad andra ser i att man alltid ska hålla allt för sig själv. Hur ska man kunna få hjälp och råd om man inte kan öppna sig för någon? Det är inte fel att prata med någon annan. Du är inget missfoster bara för att tar hjälp av två händer till.

Du kan inte alltid vara en enmans arme.

Nos vemos Tea

Changing worlds


Det har varit lite upp och ner på sista tiden. Inget har varit som jag velat. Men nu är min värld påväg att vända sig till rätta igen. Allt har varit som ett pussel och ingen bit har riktigt passat. Men nu känns det som att nästan alla bittar håller på att komma på plats. Tack och jag älskar er! familj, vänner och sambo! Utan er hade det inte blivit så bra, utan er har pusslet aldrig kunnat bli helt. <3

Idag var det dags att plocka fram cykeln för i år. Första turen gick till Haga Cykel för att lämnas in på servis. Det behövdes kan man säga. Domen blev att jag hade cyklat för mycket. Positivt, eller? Det blir att byta kedja, kassett, ringklocka, sadel och barends. Min röda racer kommer bli som ny igen. Men fasen så jobbigt det var att cykla när man inte cyklat på länge. Benen var som spagetti när jag klev av. Men sen när jag fått tillbaka min röda fräscha racer så blir det dagliga turer runt stan och i skogen här omkring.

Nu har jag precis avnjutit en spenatsallad med melon och fetaost. Snart blir det att ta ett bad och sen ska disken diskas och kanske ser jag ett avsnitt av The Mentalist. Men viktigast av allt (du kommer inte tro att du läser rätt älskling men ) ett måste är att se fotboll idag. Milan mot Barcelona. Så vi får väl se vad som hinns med. Jag säger bara en sak, fotbollen är ett måste!

Nos vemos Tea

Finns det ingen toffee kvar?


Älsklingen sitter i ett hörn av soffan och är lite putt över att jag ar tagit och ätit upp alla toffee som fanns i twisterpåsen han köpte. Han är nog inte jätte putt men lite trumpen är han.

I söndags hade jag haft mitt körkort i 2 år. Jag räknade ut att av de 2 åren (730 dagar) så har jag avstått från bilkörning i hela 93 dagar. Jag konstaterade då att jag har kört bil VÄLDIGT mycket under min korta tid som jag ägt mitt körkort. 

I övrigt har det inte hänt så mycket. Har köpt lite julklappar, pyntat hemma och köpt gran. Så till helgen blir det att klä den. Skadat hanleden lite olägligt nu veckan så det blir inga fler julbord för mig. Men att ta det lite lungt nu innan jul skadar ju inte. Tråkigt bara att det gör lite ont. Men när man inte får jobba utan bara vila så passar ett biobesök bra. Vi ska nämligen gå på premiären av Sherlok holmes: A Game of Shadows. Hoppas den är bra. Ska se första filmen imorgon så man hänger med lite bättre.

Nu ska jag kryppa upp i soffan o hoppas på att det trumpna har förvunit från älsklingens läppar...

Nos Vemos Tea

Tagit på mig förmycket?...


Jag kanske har tait mig vatten över huvudet med jobb. Vet inte än men det klanske blir två tunga månader nu framöver. Min kollega på jobbet har blivit dålig och då blir det mer jobb för mig. Jag tycker det är roligt att får jobba mer men tråkigt att han är dålig. Utöver mitt dagjobb så har jag jobb på lochen och sen nu snart så börjar julborden att rulla på så det kan nog bli kämpigt. Det ska bli jättekul och det är något jag ser fram emot! :)

Och nu j*vlar har jag bestämt mig för no more candy. Jag får sån himmla magkramp när jag äter godis så nu ska jag sluta. Kan bero på allergi, att det kan finnas majs i någon form i godiset som inte står märkt på innehållsförtäkningen, man vet aldrig.

Och så har jag blivit duktig och börjat springa igen en 20 min runda efter avslutad arbetsdag. Känner mig så pass fräsch i kroppen och halsen att jag kan småbörjar lite lungt. Det är så skönt men det gäller att hålla i och inte fuska. Skärpning nu frokenbrage.

Nae, dethär får avrunda min dag, en kopp te och tända ljus. Saknar min älskling

Nos vemos Tea


Perfect Home


Jag är som många redan vet intresserad av heminredning och styling av hemmet. Jag har länge funderat på att gå någon kurs eller något liknande så att jag kan börja med någon på sidan av mitt vanlig jobb. Och idag hände det. Jag såg en annnons i tidningen om ett inredningsföretag som söker konsulenter runt om i sverige och då skickade jag in intresseanmälan. Man kan ju i alla fall se vad det går ut på och om jag kan klara av det på sidan av mitt kockjobb. Hoppas att det är något för mig. Jag har ju så många vänner som är Oriflame konsulenter så då kan det ju vara kul med en som är inrednings konsulent, då kan vi sälja produkter till varandra. :)

Nos vemos Tea

Recept på en lyckad dag...

 
  • 1 kopp vänlighet
  • 2 rågade skedar förståelse
  • 4 tsk tid och tålamod
  • 1 nypa varm personlighet
  • 1 stänk humor
Mät orden noga.Tillsätt den rågade förståelsen, använd god tid och glöm ej tålamodet.
Blandas över elden med den varma personligheten, men får ej överhetas.
Håll temperaturen låg och ha alltid humor till hands.
Smaksätt med livets kryddor.
Servera i individuella portioner.

Nos vemos TEA

Början på något nytt...


Oj, vad veckorna går snabbt nu. Det känns som det var igår som sommaren kom men nej, det är hösten som är på ingång. Föra helgen var det kräftskiva. Det var mycket trevligt med god mat, dryck och trevligt sällskap. Jag har inte drukigt så mycket vin på... ja typ aldrig förut. Min mobil gick också sönder när den låg i min väska, mycket tråkigt. Hoppas bara att få tillbaka den snart. Blir galen på min reserv telefon.

I övrigt har veckan varit bra bortsett från att jag är förkyld och var tvungen att vara hemma från jobbet igår och idag. Lite trist såhär i början på terminen. Men,men jag kan inte rå för att jag blir snuvig och nysig. Jobbar på att få ner min röda snorriga näsa 24-7. Men jag har bestämt mig att vara frisk tills på måndag så jag kan jobbba igen. (Får se om jag kan bestämma det)

Men som min mamma säger: "Du ska inte klaga" Och hon har så rätt. Jag ha haft en mycket bra start på dethär året. Den bästa starten på mycket länge. Jag har träffat min soulmate, opererat halsen, haft mycket trur med jobb och så. Jag föl ner i ett djupt hål för 2,5 år sen men nu har jag hittat styrkan att klättra upp igen och börja om på nytt. Börja om på nytt med familj, vänner och mig själv. Mycket av det har jag att tacka min familjen, mina vänner, min sambo och alla andra som stöttat mig genom den svåra tiden. Jag har blivit mycket starkare nu än vad jag varit innan tack vare er.

Jag har sett drömmar, jag har sett mirakel, jag har sett kärlek, jag har sett vänskap och jag har sett sorg. Men med allt jag har sett har jag lärt mig en sak. Alla ramlar någon gång, då måste man bara hitta styrkan att resa sig igen. Det finns alltid någon vid din sida som hjälper dig att ta steget till att stå upp igen. Det vet jag av egen erfarenhet!

<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3

Nos vemos TEA

Fantasi har idag blivit verklighet. Disney syndromet!



Jag och Jenny har nu suttit och sett ett antal disneyfilmer/maraton och sett likheter mellan verkligheten och disneysagor.  Vad är det som gör att dagens ungdom hamnar i fantasins världar?

Vi har lagt märke till att ungdomens förhållanden idag liknar sago förhållanden. Kärlek vid första ögonkastet, flyttar till eget slott dagen efter, gifter sig två dagar senare, mm. Skaffa barn! Visst det tar 9 månader, men man kan väll vänta tills man varit tillsammans i alla fall 2-3 år. Hur vet dagens ungdom att de kan leva lyckliga i alla sina dagar? Är man verkligen säker vid första ögonkastet? Har man hittat sin drömprins?

Nos vemos Tea och Jenny (jenniescorner.blogg.se)


Strumpan som hittade hem igen...

Det var en gång ett par gråprickiga strumpor.  De bodde i Frokenbrages garderob. En dag bar Frokenbrage de gråprickiga strumporna. Då blev de smutsiga och hamnade i slutet på dagen i tvättkorgen.

Två dagar senare flyttades tvättkorgen ner till tvättstugan. Där blev de sorterade med den mörka tvätten. De samtalade med andra strumpor och det var mycket trevligt. Lite undisar och linnen fanns också i sällskapet med mörktvätt. Det röda sexiga linnet var mycket trevligt att samtala med. ;)

Efter en stund när Frokenbrage var klar med sorteringen, mörkt vs ljust så stoppade hon in mörktvätten i maskinen och ladded med tvättmedel och skjöljmedel. Pogram 3 sattes igång.

Vatten forsar in! Allt snurrar! Det går runt, runt, runt, runt och runt! HJÄLP! Efter ca 1 timme var skräcken över.

Luckan öppnas. En efter en, plagg efter plagg tas de ut ur tvättmaskinen och hängs på galjar eller på tvättlinan. Men NEJ, vad har hänt? Min tvilling är borta! Var har broder strumpa tagit vägen? Broder gråprickig strumpa, vart är du?! Spårlöst försvunnen. Alla letar, men ingen lycka. Efter att tvätten minskar så kommer han ändå inte till rätta. Vart kan han vara?

När all tvätt hängt på linan i cirka 15 min så får det röda sexiga linnet syn på broder gråprickig strumpa. Han har ramlat ur tvättmasiken och hamnat bakom den toma tvättkorgen. Nu blev alla glada och stämningen i tvättstugan är på topp igen. Frokenbrage hänger upp broder gråprickig strumpa bredvid sin tvillingsyster och de torkades lyckliga i alla sina dagar...

Nos vemos Tea




Tvilling...

Jag har läst om mitt stjärntecken och jag kan inte säga annat än att det stämmer in på mig till 100% Där har stjärnonrna inte fel nära det gäller mig i alla fall... Säger bara, ni som känner mig, håller ni inte med? :)

Allmänt: Tvillingarna är det mest flexibla tecknet. Hon är rastlös, nyfiken och mångsidig och hon kan aldrig vara stilla. Alltid något på gång och alltid påväg någonstans. Hon är ständigt full av idéer, som hon gärna provar på omgiviningen. Det tröttar ibland ut både henne själv och andra. Hon har inget tålamod och ledsnar fort på vad det än gäller. Ständiga interlektuella utmaningar passar henne och hon argumerterar gärna för sin sak, både med ord och gester. Språket är hennes vapen och hon är skicklig i tal och skrift. Mångsidigheten som ibland kan verka splittrad ger henne allmänbildning som bonus. 

Hon är mycket inpulsiv och fattar snabba beslut
. Hennes humör växlar flera gånger på samma dag och hon kan ibland vara outhärdligt sur. Nästa sekund är hon stråland glad igen och har glömt vad som gjorde henne ledsen. Ibland kan det vara svårt för andra att hänga med i tvillingkvinnans snabba humörsvängingar. Hennes förmåga att ständigt ifrågasätta allting får henne att lätt hamna i konflikter. Tvillingkvinnan är socialt begåvad, romantisk och flirtig...

Nos vemos Tea


Dreaming people...

Sitter här och funderar. Vad är drömmar? Är det något som vi vill ska hända eller bara någon galen fantasi? Svårt att säga. Och om det är en fantasi, är fantasin baserad på något verkligt eller bara något helt fantastisk konstigt?

Man kan ju ha olika sorters drömmar, positiva och negativa. Några kanska är verklighetsbaserade på dina mål i livet eller går drömmarna bortom det. Drömmen om att bli rik, eller äga den där fina bilen du alltid velat ha, är det fantasi eller dröm? Men då kanske det är så att fantasin är en del av en dröm, något man vill ska hända i verkliga livet? Kanske eller kanske inte. Vet man det själv när känslan kommer?

Men de verklighetsbaserade drömmarna tycker jag ofta är de som är jobbigast. De är de drömmar som jag få mardrömmar om. Fantasin brukar oftast vara baserade på positiva tankar och ideer. Men vad är det som får de verklighetsbaserade drömmarna att få en negativ vinkel? Och varför jagar de oss så länge?

Varför kommer de drömmarna tillbaka om och om igen?

Nos vemos Tea


Dagen som varit...


Påminner om gårdagen. Förts morgonpromenad och sen frukost + dusch. Sen skrapa bilrutor och fara till jobbet. Sen jobba och få massor med roliga kommentarer från alla små barn. Efter det var det schema prat och sen hem. När jag komm hem så var det bara att ta på sig gåskorna och ta en timmes tur runt byn, friskt och härligt. Efter det blev det kvällsmat och sen läsa ut boken (jobbar på det nu 5 kapitel kvar). Sen blir det duschen och gaddarna som ska borstas. Oh, jag glömde nästan, måste bädda sängen också.

Dagens kommentar från de små knattarna på dagis: "Du ser ut som en såndär model, och du går nästan som en också, fast de har ju klackar på skorna och de har inte du" (måset bara påpeka att de sa dethär till mig efter att jag byt om till hemfärd så jag hade inte kock kläderna på mig)

Imorgon blir det jobb och sen Greklands-resa-planering med flickorna =)

Nos vemos Tea

Tidigare inlägg
RSS 2.0