Idag händer det grejer! Bästa Amanda kommer till stan. Låter lite roligt kanske, det är ju inte så lång mellan våra grannstäder. Men alltid lika roligt att ses.
Först blir det promenad (om vädret tillåter, ser ut så nu k alla fall) efter det blir det lunch på stan, lite shopping (kanske/fönster) och sen får vi se vad dagen mer bjuder på! Love love!
Hittills i veckan har jag inte gjort så mycket. I måndags var det först jobb och sen kom Amanda till stan så då blev det lite kvälls shopping. Igår var det garderob städ, kom dock inte så långt och får nog fortsätta på fredag. Och idag händer det grejer (se ovan). Imorgon blir det mer jobb och efter det har jag stallet dö min kära syster ska iväg över dagen. På fredag blir det pyssel hemma och kanske kvällspromenad med Amanda. På lördag blir det jobb och kvällen bjuder på bio och middag med Amanda och söndag mer jobb. Fullspäckad vecka.
Nej, nu har jag inte tid att sitta här längre :) dags att börja fixa sig för snart får jag besök av bäst! :)
Nos vemos Tea
Kändes det inte som jag blivit överkörd av en traktor. Välbehövligt var det och lite öm blev jag men kunde i alla fall sova och tummen upp för det tack. :) Så nu kan jag jobba och röra på mig som vanligt. Riktigt skönt kan jag lova.
Här hemma händer det inte så mycket. Har jobbat lite gran, varit i stallet och sen kommer allt det vanliga därtill. Städa framför allt! Har blivit lite dålig på det nu sista tiden men får bättra mig.
Cykla har jag också varit duktig och börjat med. Både för att det är lugnande och skönt men också bra för knän och rygg min. Dock tråkigt att idag vakna till regn och rusk då man inser att soliga september troligtvis är över. Så nu blir det på med ordentliga kläder framöver.
Nej nu har jag inte tid att ligga i sängen längre. Frukost och fixa mig måste hinnas med innan jag far till jobbet. Känns som det kommer bli en lugn dag idag. Regn brukar ju inte locka speciellt många. Vi får se
Nos vemos Tea
Känns som jag blivit överkörd av en traktor. Aj så ont det gör och gjorde, men sååå välbehövligt det var! Hade inte varit hos dem sen december 2011. Kan ni fatta!? I nästan två år har jag gått och samlat på mig den här smärtan som nu uppstår efter alla knutar. Det skiljde både cm och dm lite här och där. Så lite får jag faktiskt mig själv skylla. Catherine kunde inte förstå hur jag hade klarat av att jobba om inte annat haft en någorlunda normal vardag. Den smärtan hon tycker jag borde känt, som hon uppskattade borde gjort fruktansvärt ont hade jag gömt längst bak i arkivet och sen fortsatt i vanlig takt. Hoppats på att inte känna av och köra på som vanligt.
Har mig själv att skylla. Ser så fram emot morgondagen. Kan inte tänka mig smärtan jag borde ha imorgon. Kan inte sova nu pga att det gör så jävla ont dock sa Catherine att jag kommer känna av både idag och imorgon och att hon lider med mig. Och nu börjar jag faktiskt förstå vad hon menar. Aj fan! Något finare går inte att skriva. Slappna av och sova blir svårare än vad jag kunde tro. Men det är väl dags att göra ett försök. Om inte smärtan håller mig vaken så kan det vara älsklingens snarkningar som gör det.
Nos vemos Tea
