frokenbrage

 

Jag struntar i Svarta riddaren och den stilige prinsen. Ibland kan drömmar ta oss lite för långt bort från verkligheten. Tänk att allt är så mycket enklare och mer spännande i fantasins värld. Det är inte alls som i verkliga livet. Det har tagit mig några år att inse att skoltiden var en ganska bra tid. Du behövde inte veta allt och kunna allt. Du stog inte ensam, du hade alltid någon vid din sida. Jag har ju såklart mina nära och kära vid min sida men som med allt annat så finns det fortfarande saker som jag inte riktigt vill ta upp, inte vill prata om. Det är väl en osäkerhet. Jag vet inte. Kankse en sida som jag inte vill visa. Jag vet inte...?!

 

Det var enklare förr. Det är så annorlunda nu från då. Då hade man massor av vänner men pratade med allt om och nu har man inte många kvar. Vi har växt ifrån varandra, har inte mycket gemensamt längre (inte alls mycket faktiskt). Lyckligtvis bygger man ny vänskap, det är svårare men man får ge sig f*n på att det går. Det enda är att man får inte ge upp...

 

Nos vemos Tea