Aj...
Känns som jag blivit överkörd av en traktor. Aj så ont det gör och gjorde, men sååå välbehövligt det var! Hade inte varit hos dem sen december 2011. Kan ni fatta!? I nästan två år har jag gått och samlat på mig den här smärtan som nu uppstår efter alla knutar. Det skiljde både cm och dm lite här och där. Så lite får jag faktiskt mig själv skylla. Catherine kunde inte förstå hur jag hade klarat av att jobba om inte annat haft en någorlunda normal vardag. Den smärtan hon tycker jag borde känt, som hon uppskattade borde gjort fruktansvärt ont hade jag gömt längst bak i arkivet och sen fortsatt i vanlig takt. Hoppats på att inte känna av och köra på som vanligt.
Har mig själv att skylla. Ser så fram emot morgondagen. Kan inte tänka mig smärtan jag borde ha imorgon. Kan inte sova nu pga att det gör så jävla ont dock sa Catherine att jag kommer känna av både idag och imorgon och att hon lider med mig. Och nu börjar jag faktiskt förstå vad hon menar. Aj fan! Något finare går inte att skriva. Slappna av och sova blir svårare än vad jag kunde tro. Men det är väl dags att göra ett försök. Om inte smärtan håller mig vaken så kan det vara älsklingens snarkningar som gör det.
Nos vemos Tea
