frokenbrage

När filmen är slut och tv:n stängs av blir allt så mörkt, kallt och tyst. Det ända som hörs ut i mörkret är suset från vinden i fläkten, grannen som spelar gitarr (snarare övar) och ljudet från gatan utanför. Jag vänder mig om och frågar: Sover du? Kommer på mig själv i samma mening. Känner efter för säkerhets skull. Men ja, du är inte här. Jag försöker krypa närmare men jag kommer bara närmre kanten. Snart är jag säng över bord. Det finns ingen varm famn som jag kan gosa in mig i, ingen arm att vila huvudet på och ingen som besvarar min fråga. Jag hör inte ens dina andetag. Du är inte här och jag saknar dig!

Nos vemos Tea