Likt snöflingans boll vi rullar...


November börjar lida mot sitt slut med en konstig känsla om att det faktiskt snart är jul. Känns så konstig efter som det är nästan +10. Det är ju november och borde vara minst -15 eller mer. Jag som älskar vintern tycker det blir som mysigast när snön faller och lägger sitt vita mjuka snötäcke på stadens alla gator. Den fluffiga snön är vinterhalvårets bästa mysfaktor.

Renoveringen i hallen har gått bra och jag är så nöjd med hur det blir. Mycket ljusare och mysigare blir det. Än är inte allt klart men ljusdekorationerna och speglarna kommer älsklingen sätta upp på torsdag. Mysfaktorn i halen måste jag säga är mattan och ljussmidet på väggen. Det gör det mjukare på något vis, känns inte lika kallt som i en vanlig hall. Det är det lila mjuka mysfaktorn man behöver för att känna värme och kärlek i hemmet. Lite levande ljus och lite mjukt fluff är vad jag behöver för att känna mig hemma. Får inte heller glöma all kärlek som min underbara sambo strålar ut över mig, utan den är jag ingen ljus och fluffig Teal.

Det tråkigaste med måndagar är att när klockan ringer vid 04.00 så vet jag att det är minst 84 timmar kvar tills jag får krama om min älskling igen. Jag saknar honom så mycket i veckorna. Om man ska se det positiva i det att han jobbar ute på trackt så är det att vi inte hinner tröttnar på varandra och att i alla fall jag värderar tiden som vi får med varandra väldigt högt. Ja, jag vet att ni som känner mig kommer säga att det inte riktigt stämmer pga att jag jobbar så mycket extra under vissa kvällar och helger men jag vill påpeka att jag gör det för att jag vill kunna vara självständig och inte behöva vara beroende av någon annan. (Jenny vet vad jag pratar om)

Så med det sagt så säger jag puss och godnatt. Nu är det ett nytt avsnitt på Bones säsong 6 som väntar...

Nos vemos Tea   
Trackback
RSS 2.0