52 veckor...

 
Det har gått så snabbt. Sommaren har inte änns hunnitbörja och kvällarna blir bara mörkare och mörkare. Lite ledsamt att ljuset redan har börjat gå över till mörker igen. Men, men, allt måste gå runt. Tråkigt bara när chefen häver ur sig att "nu kommer mörkret och snart är det jul". Men hallå! DEt har ju inte änns varit midsommar.
 
Veckorna går i alla fall så himla fort nu. Har haft jobb nästan varje dag och ibland (ganska ofta) dubbeldagar. Förra veckan var värst men ändå mycket rolig då det hände något varje dag. Trött som John Blund och värdens smärta i mina fötter, men annars inget att klaga på. Ju mer jag jobbar destå bättre. Får bara se till att bestämma ett resemål, Amanda! Får se vad vi hittar på :)
 
Trots allt intensivt jobbande så han vi med att umgås med våra käraste vänner Frida och Jacob. Vi var först och spelade bangolf (jag, älskling och Frida). Det gick faktiskt riktigt bra men på några håll gjorde jag bort mig. Är ändå nöjd med mina två spikar jag lyckats få. Efter det väntade Athena med god mat. Där satt vi och pratade några timmar tills vi bestämde oss för att gå en promenad och ta en glass. Blev en liten mjukglass trots att jag vet att jag inte ska. Småtimmarna började krypa allt närmre så efter promenaden och desserten så tackade vi för kvällen och begav oss hem. Somnade bums.
 
Jobb, Jobb, Jobb och Jobb. Det är så det har sett ut. Har faktiskt inte hunnit med något annat. Knappt hunnit med familjen, djuren och allt annat som är där efter en arbetsdag. Kan ju bero på mina obekväma arbetstider. Har mest blivit två minuter på telefon eller ett hej och hej då. Måste ta och ringa min syster idag!
 
I övrigt har det inte hänt så mycket. Hunnit umgås ännu mer med Frida och Jacob, kollat på tyg till fotöljerna och faktiskt kommit överens om ett tyg som vi båda tycker är snyggt (trodde aldrig den dagen skulle komma). Älskling ville ha samma tyg som soffan (vilket inte går att få tag på) och jag ville ha något med ett diskret mönster. Och nu har vi äntligen lyckats. Får bara se till att hitta tid till mitt projekt i sommar.
 
Sen så hoppas, hoppas, hoppas, då min reservplan inte gick igenom att dagarna går fort, fort, fort, fram till den 12. Jag vill! Jag vill! Jag vill!
 
Nos vemos Tea
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0